måndag 24 december 2007

24 dec


God Jul!
Kom ihåg att vi tycker om er precis som ni är!

Spring iväg och återuppfinn julen nu!

söndag 23 december 2007

23 dec


Det subversiva var alltid en norm jag aldrig kunde leva upp till. Liksom Dislocation Dance:s lillebror Haircut One Hundred - alltid välartad, välkammad, aldrig kittlande, upprorisk. Alltid Andrea Zucherman, aldrig Dylan McCay. Fast vem vet vad som försiggick bakom snedlugg, leende och artigt uppträdande?

lördag 22 december 2007

22 dec


Touch El Arab waren eine Elektropop-Gruppe aus Basel aus den späten 1980er Jahren. Mit ihrem humoristischen Song "Muhammar" waren sie in der Schweiz, Frankreich und Italien erfolgreich.

Chartsplatzierungen

Schweiz: Muhammar, ab 20. Dezember 1987, 11 Wochen, Peak 4. Platz

touch el arab - muhammar (maxi version)

fredag 21 december 2007

21 dec


När man är i färd med att sätta krokben för sig själv, kasta allt överbord, fly landet, bränna broar och rep i båda ändar, kasta in handduken, sukta efter gröna gräset, gå över ån, såga grenen man sitter på, äta kakan och ha den kvar ... så kan man tänka på åsnan och näktergalen:
Och jag kan faktiskt inte låta bli att undra, varför det skall göras så mycket väsen just om honom och varför just hans kärleksöde mer än andras framkallar så allmän medkänsla. Vad vet vi egentligen om honom? Vad kan vi förstå av hans känslor? För min del kan jag inte ens begripa vad som omöjliggjorde hans kärlek till Xenea. Såvitt jag förstår så var de praktiskt taget lika stora.

torsdag 20 december 2007

20 dec


Jag åker hem till de gamla, de berättar hur kärleken är, de säger "har du sett min gamla gubbstrutt som står och dammar i ett hörn", de visar en överarm som är skrynklig men en bild av henne. Över finska pinnar, under putsat tenn, sveps historien om att vakna mitt i natten och cykla till folkparken, fast man inte dansat i sitt liv, för hjärnan dunkar att man måste. Se henne i lottståndet, "ja vinner jag gifter vi oss", och så fick det bli. Det är alldeles banalt men fullkomligt självklart.

Cellolärarinnan på några och nittio som minns dova duetter på verandan till gryning, och hur klangen aldrig får fäste i ensamhet. Det enkla har alltid slagit rot, det som säger "Darling sweetheart, you are my avid fellow feeling", eller Chris & Cosey: "I was never like this when I'm not with you", eller Montt Mardié: "Mitt hjärta är alltid där du är", Virginia Woolf: "It is too good to be true- that L & I are going to dine alone tonight".

Eller detta: "I've never loved no one the way that I love you"; enskilda ord som sväljs av stoppordlista, men fras som betyder allt.

onsdag 19 december 2007

tisdag 18 december 2007

18 dec


Hur vad man älskar tycks sammanlänkat, förgrenar sig och möts som den trädgården, med slingrande referenser i vad som först verkar kalabalik men plötslig glasklar logik. Hastiga ord som återkommer i marginalen man läser, i Marseille, i P1 från matsalen. Sporadiska rötter man börjar dra i tills man slitit upp hela gräsmattan och det hänger ihop.
Hur Frazier Chorus--> Tim Freeman --> The Office --> Tim Freeman --> Frazier Chorus...
Tråd så försvinnande men stabil som en fiskelina.


måndag 17 december 2007

17 dec

2007 fick jag chansen att upptäcka flera olika städer; var och en med sina egenheter och dolda sidor att utforska efter att den första känslan av spänning lagt sig. Man kan aldrig veta i förväg vad man kommer att uppskatta hos en stad. Ofta visar det man först tänkt sig som stadens kärna och själ inte vara mycket mer än en fasad, som man fort tröttnar på.

Det bästa med Waterloo visade sig vara att promenera ensam i tysta nedsläckta villaområden tidiga sommarnätter, att lyssna på kammarmusik tillsammans med pensionärer och musikskolelever (flitigt antecknande), och att varje lördag besöka den lilla bokhandeln bredvid gelaterian. Där köpte jag bland annat en av Calvinos finaste böcker: Invisible Cities (Osynliga städer).
If you choose to believe me, good. Now I will tell how Octavia, the spider-web city, is made. There is a precipice between two steep mountains: the city is over the void, bound to the two crests with ropes and chains and catwalks. You walk on the little wooden ties, careful not to set your foot in the open spaces, or you cling to the hempen strands. Below there is nothing for hundreds and hundreds of feet: a few clouds glide past; farther down you can glimpse the chasm's bed.

This is the foundation of the city: a net which serves as passage and as support. All the rest, instead of rising up, is hung below: rope ladders, hammocks, houses made like sacks, clothes hangers, terraces like gondolas, skins of water, gas jets, spits, baskets on strings, dumb-waiters, showers, trapezes and rings for children's games, cable cars, chandeliers, pots with trailing plants.

Suspended over the abyss, the life of Octavia's inhabitants is less uncertain than in other cities. They know the net will last only so long.
(Thin Cities 5)

fredag 14 december 2007

14 dec


Mystery man tycks inspelad under någon ödslig bro vid midnatt, alla ljud frostbitna, sorgsna, suggestiva.
In search of wonder, storms and thunder o.s.v!
Clive upplyser mig:

The sounds on Mystery Man were created on an analog EML Synthesizer and a Yamaha SY2 Monophonic Synthesizer, plus mutiple percussion sounds and Marimba from Mino Cinelu and congas from Sammy Figueroa, plus one of the greatest drummers in the world- Steve Ferrone from the Average White Band, Eric Clapton, Tom Petty.
På min utbildning lär vi oss att alltid finns tre vägar och mittersta är sanningen. Så kanske var det faktiskt en synth och världens bästa trummis, men kanske var det även avlägset mitt i natten.

torsdag 13 december 2007

13 dec


Sömnlös, med trettionio graders feber i dagarna tre. Med alla sinnen förvrängda och kroppen ett kollapsande universum, känns plötsligt tid och rum inte längre lika huggna i sten.

onsdag 12 december 2007

12 dec

Som små var de swamp children, de var blekta luggar och talade om kött, snuddade eller överskred a certain ratio, förstod sig på hur rytmen smakar. Alltid sjutton år och samba zippy utan sans. Och fast de växte ur träsket, ur barndom, anas ännu svag doft ammoniak, något gnisslande, a slight dislocation o.s.v. För jovisst, en måttfull dans, men i periferin benknotor, skallerormar, "when you smile stars go wild".




tisdag 11 december 2007

11 dec

(Och jag gör! Jag kapitulerar!)

måndag 10 december 2007

10 dec


För inte så länge sedan dog människor för den samkönade kärleken även i den så kallade västvärlden.

Alan Turing levde för matematiken, knäckte Tysklands kodsystem under andra världskriget och spelade en avgörande roll i utvecklingen av datorn. 1954 åt han ett förgiftat äpple - nedbruten efter påtvingade hormonbehandlingar och ständiga trakasserier. För några år sedan kom en amerikansk film om knäckningen av Enigma-koden. Alan Turings namn nämns inte en enda gång.

Ett par år innan han tog sitt liv lät han slumpen ta fram följande rader:
Darling Sweetheart,
You are my avid fellow feeling. My affection curiously clings to your passionate wish. My liking yearns to your heart. You are my wistful sympathy: my tender liking.
Yours beautifully, MUC

söndag 9 december 2007

9 dec



På min utbildning får vi lära oss riktad sökning, skarp vokabulärkontroll och ibland de booleska som är fullkomligt obevekliga/obegripliga. Aldrig på min utbildning får vi lära oss serendipity, livets bästa sökteknik. I jakt på annat snubbla över det fantastiska, snava rakt på Uranus när man letar kometer, av misstag klampa in i Amerika. Upptäcka hur utmärkt väl förlupna flagor blåbärste breder ut sig i frukostgröten.
Eller febrilt bläddra efter något sobert för att finna hur etniska vibbar i neon var vad som faktiskt behövdes.

lördag 8 december 2007

8 dec


Glass får hjärtat att bulta några extra slag och ivriga semesterfirare att köra tjugo mils omväg för ett omtalat spektakel som visar sig vara ensmakigt och känsligt för solljus. Margaret Thatcher visste att utan kärlek blir det ingen glass. Som en del i sin ständiga strävan att göra världen till en kallare och hårdare plats, utgjorde hon paradoxalt nog en del av det forskarlag som uppfann mjukglassen. Alla med hjärtat på rätt sida borde i protest sluka:

fänkål/jordgubb/svartpeppar!
lavendel!
citron/vallmofrön!
rosenknopp!
kilimanjaro täckt med snö och saharaströssel!

torsdag 6 december 2007

6 dec




Den tvivelaktige gästen har bristande insikter i bland annat privatlivets helgd, passande uppträdande och
dygdernas rangordning. Han tänker sig inte riktigt för innan han talar och förstår inte förrän i efterhand hur han retat sin omgivning till vansinne.

Men han väljer sina kloka, varma vänner med omsorg och han glömmer aldrig vad de gör för honom! Och vem vet, kanske kan den tvivelaktige gästen bli den tvivelaktige värden en dag.

tisdag 4 december 2007

5 dec


Mest paradoxal bland citrus är söt citron, mest smutskastad ugli och överlägset snårigast blir buddhas hand. Med slingrande klåfingrar, utan frön eller förnuft, men en doft som gör hela luften krispig. Vissa säger att den botar ohälsa, fast mer verkar den som vansinne med ett skal på.

4 dec


Det är märkligt hur Michael Douglas under en period i början av nittiotalet tycktes förkroppsliga Begäret på teve och vita duken. Med spjärn mot väggar och köksbänkar frustade han sig in i många tonåriga medvetanden. Synd att inte Vita Sackville-Wests ord fick ta plats där istället:
"I am reduced to a thing that wants Virginia. I composed a beautiful letter to you in the sleepless nightmare hours of the night, and it has all gone: I just miss you, in a quite simple desperate human way. You with all your undumb letters, would never write so elementary a phrase as that; perhaps you wouldn't even feel it. And yet I believe you'll be sensible of a little gap. But you'd clothe it in so exquisite a phrase that it would lose a little of its reality. Whereas with me it is quite stark: I miss you even more than I could have believed; and I was prepared to miss you a good deal."

måndag 3 december 2007

3 dec


Det första mötet med tusen och en natt var i barnaår hos en faster, uttråkad eftermiddag, så plötsligt ramla över gammalt skinnband som vållade rodnad till fotsulorna. Nästa möte var sliten sjutum i någon fyndback, nu mer kysk kvinna i halsband av engelsk konfekt. En air av allmän mystik, med droppformade fönster, synthkaskader och sand i ögonen.


Kort bekännelse signerad Ian Ritchie, Miro Miroe:
The closest I got to Arabia was Dubai, where I went skiing in a mall and played a concert with Roger Waters performing 'dark side of the moon' at night.

lördag 1 december 2007

1 dec


Det är svårt att promenera planlöst och samtidigt låta sig förvånas över vart fötterna tagit en. Kanske det är anledning nog att sätta upp mål för sin vandring - gärna så avlägsna som möjligt, så att vägen hinner bli riktigt krokig.

Borges skrev någonstans om svårigheten i att bli rutinmässigt överraskad och om en påhittad författare som allt för gärna vill just överraska. Tänk vilken lycka att drabbas av minnesförlust för en stund och återupptäcka allt det man tar för givet och låter allt mäta sig med.

"I leave to the various futures (not to all) my garden of forking paths"