Som små var de swamp children, de var blekta luggar och talade om kött, snuddade eller överskred a certain ratio, förstod sig på hur rytmen smakar. Alltid sjutton år och samba zippy utan sans. Och fast de växte ur träsket, ur barndom, anas ännu svag doft ammoniak, något gnisslande, a slight dislocation o.s.v. För jovisst, en måttfull dans, men i periferin benknotor, skallerormar, "when you smile stars go wild".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar